Du är inte värd det
Varför lita man ens på människor? När man ger någon ens tillit och omtanke så är det som man ge den personen sitt liv som en tunn liten gladboll, en liten kramning och den går sönder. En lögn, ignorerande, skit eller smärta och den lilla glasbollen går sönder. I din hand gick min sönder.
Lönger är det värsta som finns. -Bebee jag älskar dig, 3 h senare får du ett sms om att det är slut. - Du är min västa vän för alltid, 1 vecka senare så ljugoer hon dig rakt upp i ansiktet.
Det är inget man kan förebygga eller stoppa som tillexepel nätmobbningen utan lögnerna finns alltid kvar och lika lätt krossar min lilla livsboll, snabbt och lätt. Inte äns kunna känna på sig att det är något som inte stämmer.
Kan man inte ha en instikt där man känner efter att, NEJ denna person är inte bra eller tvärt om? Nej, för här tar man lockbetet och faller rakt in i den anlagda fällan och krossar bollen som tar låång tid att bygga upp igen,
Trampar du mig lite på tårna, surething du förlåts och jag går vidare och glömmer. Men inte fan att jag gör det när du står och hoppar på mina fötter med mening, då är det bara hasta la vista hoppas vi aldrig ses igen och du flyttar till Montenegro eller något. För jag orkar inte förlåta och bli trampad på igen, min sköra lilla boll klarar inte det och inte jag heller. Jag skall hålla mig undan och hålla hårt om min boll ett tag framöver, bara umgås med de som jag VET går att lita på, men ändå vara lite vaksam.
Kommentarer
Trackback
