Dagen innan tävling, bästa känslan när man fixa med hästen, bortar igenom och putsar träns och sadel med kärlek. Den känslan fick jag inte uppleva igår, för jag tillbringade eftermiddagen hemma med matteplugg och annat. Men jag vill få den krypande och energikickande känslan idag när jag tar hand om Smilla som jag skall tävla. Hon är världens smutsgris, så när jag kommer så kommer hon stå där, neddränkt i lera, och se allmänt glad ut. Hon är ALLTID smutsigast av alla hästar och dessutom är hon skimmelskäck så det syns tydligt att hon är smutsig. 

 

Men det kommer att vara stressigt, banbygget som man skall vara med på börjar 15.30, precis samtidigt som jag och Hanna slutar skolan. Så vi skall skynda oss hem och bara byta om, ta en macka i handen och sedan rusa till bussen så vi iallafall kan hinna till 16.00.

Sedan ligger banan på 1 m, så mina mål under min ritt är att:

- Komma in på banan utan för mycket krångel, då Smilla är bra på det.

- Kunna rida runt och sedan komma på första hindret och komma över det.

- Sedan som överkurs: Klara banan utan krångel.

 

Smilla är en lite udda häst, som är riktigt bra på att hoppa. Hon har tävlat 120 cm med en ridlärare och hon är själv ganska liten med sina 162 cm i mankhöjd. Men det är endast att hon skall hålla på och bocka samt sticka på tävling. Hon brukar bara få vara med när de vuxna tävlar för de är lite större och kan få lite mer kontroll över henne när hon sticker än mindra barn.

Det är så på ridskolan, iallafall Billdals RK, så är det många yngre barn (och vissa äldre) som tar hästar de aldrig ridit och tror att de kan tävla de hästarna. Ridlärarna brukar då oftast säga till men ibland så blir det at det inte finna andra hästar och att de får ta dessa lite svårare storhästar. Sedan så är det viktigt för många att få cleaaround och en rosett, men jag bryr mig ärligt talat inte. Jag vill komma runt banan med de anta felen jag får och sedan gå på känslan. Jag har redan 14 olika rosetter och jag är nöjd med alla dessa då varje har varit så viltig för mig, men nu bryr jag mig ärligt talat inte, och speciellt inte nu när jag har Smilla som det kan gå hur som helst med!